17 Januari

Ganska trevlig dag idag. Generellt brukar min sinnesstämning vara mer tillfredställande en dag som denna. Men det är en ganska spartansk födelsedag jag firar ensam på Starbucks i Puerto Rico, närmare bestämt San Juan. En kopp, eller snarare en pappersmugg, dubble espresso har jag unnat mig och jag har just insett att det inte går att koppla upp sig på wifi’n, rätt snyggt. Lyckligtvis överröstar Nina Simons karaktäristiska röst Puertoricanernas outtröttliga tjatter och irriterande dialekt, så lite harmoni infinner sig trots allt. Puertoricanerna är som Amerikas Asiater, dom kan inte säga R. Disfutando un cafesito codtado en el exotico pais de Pueto Ljiko. Spansktalande fattar.

Först fem veckor på MS Carnival Valor och nu är även första veckan på MS Carnival Victory över. Känslor? Generellt kluvna. Jag känner att jag börjar dominera min position ganska så felfritt och mina magiska rutiner börjar falla på plats. Jag har förbättrats betydligt sen den där spännande dagen i december och mitt entertainmentvärde har ökat avsevärt. Varje vecka lämnar jag avtryck i mängder av våra gästers liv med hjälp av mina fingrars melodi. Men ändå saknar jag något. Givetvis finns ett gigantisk tomrum som tidigare fyllts av dumheter såsom otroligt patetiskt freestyle rappande, ettrigt jagande av en boll, kreativt sångskrivande och en evig dans med nattens änglar. För att inte tala om de spontant alkoholiserade vardagar tillsammans med en skara dumskallar som jag nätt och jämt vågar kalla vänner. Lyckligtvis lyckades jag successivt fylla detta tomrum ombord Valor med liknande sysselsättningar tillsammans med otrolikt olika men spännande karaktärer. Så det är ett stor antiklimax att åter igen påbörja samma process på ett helt nytt fartyg och saknaden blir tydligare en dag som denna. Nu ska jag inte missuppfattas som olycklig, för det är jag inte, bara fundersam och lite chockad. Men jag är intelligent nog att inse att allt tar sin tid. Dessvärre lever jag ganska mycket i nuet och då är tid inget man räknar med.

Så lite ljusglimtar i denna känslomässiga fläta är att jag snart kommer få sätta ihop en egen show. Har börjat planerar lite, och rent spontant tror jag att jag kan jämna all annan underhållning med marken om jag får tillräckligt med tid för repeterande. För att utrycka det milt.

Sätter man ribban tillräckligt högt måste man lära sig att flyga.

Hälsningar och tack till alla gratulationer jag fått på Facebook! TACK! För jag pallar verkligen inte skriva tillbaka till alla, internet är inte som hemma här!

Stay stylish from Puerto Rico!

/Famous Ramos